Lyckliga gatan

Lyckliga gatan — som femåring nynnade jag den låten. Då upptäckte jag för första gången på allvar sångens rika kraft. Tonerna strömmade ut och ville liksom inte sluta. 

Några år senare ordnade en lärare uppsjungning i Uppsala domkyrkans flickkör. Så småningom blev det sånglektioner i klassisk sång med uppsättningar i musikskolan och musikestetisk gymnasielinje av  Figaros bröllop och Tolvskillingsoperan. Det blev duetter, kvartetter och oktavetter och olika körer, bland annat Schola Cantorum och Allmänna sången i Uppsala, sång på bröllop och begravningar. 

Jag uppträdde solistiskt med egen konsert i Uppsala domkyrka och återkommande som solist i olika verk: t.ex. Saterens The Day of Pentecost, Pergolesis Stabat mater i de körer jag ingick. Med körer blev det resor inom och utanför Sverige, medverkan i radio och teve. Efter ett långt sånguppehåll när jag fick barn har jag hittat tillbaka till sången igen.

Nu är det jazzsång. Det blev en underbar omstart och jag har nog aldrig sjungit så mycket som nu. 

Sånger finns det hur många som helst. Den så kallade amerikanska sångboken är en outsinlig källa att ösa ur; skatten av älskade amerikanska jazzstandards från tidigt 1900-tal och in på 1960-talet. Och det finns ju även jazz på svenska. Povel Ramel, Beppe Wolgers, Olle Adolphson och Barbro Hörberg för att nu nämna några svenska låt- och textskrivare.