Andningsteknik

Röstljud (fonation) uppstår när luftströmmen från lungorna passerar stämbandsspringan. Av den passerande luften sugs stämbanden ihop och av lufttrycket sprängs de isär och sätts i svängning.

En ballong

Tänk dig en ballong. Om du fyller den med innehåll sväller den. När ballongen töms plattas den ut. — Ungefär så fungerar vår andning när allt är som det ska. "Ballongen" (lungorna) ömsom fylls (du andas in) och töms (du andas ut). Ljud uppstår när lungorna pumpar ut luft och får stämbanden att vibrera.

Du känner den här andnings- och ljuddynamiken när du säger ett långt ljudande zzz, släpper ljudet och därefter ljudar på zzz igen. Luften i lungorna töms, fylls och töms igen. Mag- och lungmuskulatur (diafragma, buk- och flankmuskulatur, revbensmuskler) spänns, slappnar av och spänns igen. 

Hos spädbarn sker den här andningen helt automatiskt. Du ser den som en horisontell rörelse hos barnet genom att magen vid inandning går ut (ballongen fylls) och vid utandning går in (ballongen töms). Det är en effektiv andning där hela andningsapparaten är involverad.

Hos vuxna kan den här naturliga andningen pga stress och annat sättas ur spel. Andningen flyttas upp i bröstet så att mag- och lungmuskulaturen blir mindre involverad. Du ser det i att axlarna går upp och ner i en vertikal rörelse. Du märker det också på att rösten blir tunn och inte lika bärkraftig. 

Automatisera din inandning

Säkert har du någon gång känt att du inte hinner andas när du sjunger. Du drar efter andan för att få luft till nästa fras. — När fokus hamnar på att dra in luft är risken stor att det bara blir bröstkorgen som fylls. Inandningen tar längre tid. Utandningen blir dessutom mindre effektiv när den inte hämtar sitt stöd från lung- och magmuskulaturen . Stämband och struphuvud får jobba mer. Det blir svårare att hålla fraser; svårare att få en stabil och hållbar röst.

                        Slappna av

I stället för att aktivt andas in kan man försöka slappna av och låta luften "komma in av sig själv"; som när man pratar. I talet när fraserna tar slut slappnar vi av, öppnar munnen och ny luft fyller blixtsnabbt lungorna utan att vi gör någon ansträngning.

 Processen i tal är oftast helt automatiserad. I sång uttalar vi ofta fraserna något långsammare och andningen kan därför vara svårare att hitta på samma naturliga sätt. Sången "kostar" helt enkelt mer luft. Du tar in mer luft och gör av med mer. Så förmodligen behöver du öva för att hitta in i de andningsbeteenden du har i talet. 

Du kan prova följande övning. 

1. Ta ett djupt andetag genom näsan
2. Blås ut all luft du har i lungorna samtidigt som du böjer dig lite framåt
3. Slappna av i magmusklerna och lägg märke till att det blixtsnabbt kommer in ny luft i lungorna (munnen ska vara öppen). Då skapas ett undertryck i lungorna som gör att kroppen automatiskt fyller på med ny luft, utan att man behöver tänka inandning.

           Andning och linjer i berättelsen

Målet med övningen ovan är att du ska hitta in till den automatiserade andningsmekanismen i sången. Sången ska bli ett naturligt flöde där olika fraser bildar sammanhållna enheter. I detta flöde har du en viktig nyckel även till interpretation och uttryck. När fraserna inte hackas upp av hörbar och tidskrävande andning synliggörs större innehållsllinjer i sångberättelsen på ett helt annat sätt.  

Om luften i övningen ovan inte vill "komma in" vid första försöket kan orsaken vara att magen är spänd. Du kan behöva koncentrera dig på att verkligen försöka släppa spänningen i magen så snabbt som möjligt samtidigt som munnen är öppen. Du kan prova att låta hakan falla ner när du har slut på utandningsluften. Detta gör du utan att samtidigt aktivt andas in. Ett annat knep kan vara att gå in i en känsla av plötslig förvåning. Du rycker liksom till mentalt (tänker t.ex. oj) — flämtar till — och har munnen öppen (utan att andas in). Då strömmar luften in av sig själv.

Kontrollera utandningsluften

Men andning bygger som sagt på ett samspel mellan in- och utflöde av luft. Medan målet med inandningen är att luften blixtsnabbt ska flöda in bygger utandningen vid sång på att man hushållar med — håller tillbaka — utluften så att den inte tar slut för tidigt. 

                      Andning skapar energi

Möjligheten att hushålla med utandningsluften hänger intimt samman med andningsmuskulaturens aktiva arbete, med hur mycket luft man låter sippra ut när man sjunger, med det lufttryck som uppstår till följd av detta muskelarbete. För att förstå lufttryckets roll för rösten kan man tänka på rösten som ett instrument. Ett instrument består av tre delar:

1. Generatorn som skapar energi. (Det sköts av andningsapparaten)
2. Vibratorn som omvandlar energin till ljud. (Det sker i struphuvud)
3. Resonator som formar ljudet. (Det sker i utrymmet mellan struphuvud och läppar)

          Rösten som en luftburen boll

Tänk dig nu tonen som en liten boll som bärs upp av en luftpelare (lufttrycket) ifrån t.ex. en dammsugarslang när du slår på dammsugaren. Bollen håller sig svävande i luften genom den luft (energi) som flödar nerifrån slangen. Om flödet är för kraftigt kommer bollen att flyga iväg (om inte något annat håller emot). Om flödet är för svagt kommer luftpelaren inte orka att hålla bollen svävande och bollen kommer att falla ner i röret. För att bollen ska fortsätta att sväva behöver flödet hålla sig någonstans däremellan.

Det är likadant med lufttrycket vid sång. Röstens energi odlas av  utandningsluften, som den stora andningsmuskel, diafragman, kramar ur lungorna. Är trycket för starkt kan rösten bli pressad. Stämbanden får jobba för att hålla tillbaka en del av lufttrycket samtidigt som de producerar tonen. Stämbandsmusklerna drar ihop sig och röstläget stiger. Följden blir att kraften ökar i varje kollision mellan stämbanden. Ett första tecken på detta är att stämbanden svullnar. Rösten blir trött, kan låta ansträngd, och börja knarra. I längden kan slitaget leda till förhårdnader — så kallade stämbandsknutor — som består av ytlig ärrvävnad. Då har rösten blivit skrovlig och svag.

Också vid svagt tryck ökar spänningen i struphuvudet. Stämbanden pressas ihop med viljekraft, eftersom luften inte räcker till för att få stämbanden att svänga utan ansträngning. Rösten blir spänd och svag och kan börja knarra (men på ett lite annat sätt än vid för hårt lufttryck).

          Att reglera luftflödet

Att hitta in i ett naturligt andningsmönster är viktigt. Ett kontrollerat andningsmönster skapar inte bara förutsättningar för att orka sjunga igenom hela fraser. Det styr också vilken höjd och styrka en ton får. Och som sagt: det förebygger även spänningar i stämband, struphuvud och ansiktsmuskler.

För att träna upp de muskler som reglerar luftflödet kan du göra följande övningar:

1. Andas in genom näsan och säg ett ssss på utandningsluften tills luften i lungorna tar slut. Mot slutet av utandningsperioden kommer du att känna att magmusklerna anspänns och att magen då rör sig sakta inåt, mot ryggraden. När du tycker att du har slut på luft så släpper du muskelspänningen helt och låter luften strömma in igen (jfr automatiserad inandning ovan). Upprepa detta om och om igen.
2. Koncentrera dig på att låta luften gå "ner i magen". Du kommer att bli tjock runt midjan när luften strömmar in. Ju bättre du blir på att snabbt spänna av desto mer kommer du känna att magen (och sidorna) buktar ut vid inandningen. Om du är avspänd i halsen kommer dina inandningar också att vara så gott som ljudlösa
3. Du kan laborera med att göra korta puffar med ss eller sch. Om det är svårt att känna andningsmusklernas arbete i ss-/sch-puffarna kan du i stället hosta till i småomgångar; som om du satt något i halsen. Iaktta hela tiden hur det känns i mag- och lungmuskulaturen: diafragma, buk- och flankmuskulatur, revbensmuskler. Känn skillnaden mellan spänning och avspänning.
4. När du känner skillnaden mellan avspänning (inandning) och spänning (utandning) kan du övergå till att ljuda på ett aaaa så att du får in förnimmelsen av musklernas arbete också när rösten är med. Upprepa precis som ovan om och om igen. Iaktta hela tiden hur det känns. Du ska känna samma växling mellan spänning och avspänning i andningsmuskulaturen som ovan.
5. Om det är svårt att hitta känslan när du ljudar på aaa kan du göra varannan utandning på sss och varannan utandning på aaaa. Detta kan hjälpa dig att hitta förnimmelse av muskelarbetet även när du ljudar så att du via ljudandet sedan kan tillämpa det i sånger.

Att aktivt lära sig kontrollera andningsmuskuaturen när man sjunger —  som övningarna ovan går ut på — det är det som ibland kallas för att sjunga med stöd. Olika sångpedagoger har olika benämningar och beskrivningar av  detta (jfr t.ex. Jo Estill, Cathrine Sadolin, Daniel Zangger-Borch). Men i grunden är det andningsarbetet ovan som åsyftas. Poängen är att man genom en upptränad andningsteknik kan styra (kontrollera) buk- och flankmuskulatur, revbensmuskler (jfr övningarna). Dessa muskler påverkar sedan den längre in sittande  diafragman (som man inte kommer åt direkt utan bara indirekt). 

Diafragman är den kupolformade muskeln som utgör "golvet" i brösthålan. När vi andas in rör sig diafragman nedåt och expanderar i alla riktningar, ungefär som ett paraply: framåt, åt sidorna och bakåt. Vid utandningen dras paraplyet ihop. Med buk- och flankmuskulatur, revbensmuskler påverkar vi indirekt diafragman och ger därmed också stöd åt de toner som produceras när vi sjunger.  

                  Hushålla med utluften

När du hittat andningsmuskulaturen och känner hur andningsmusklerna involveras i andningsarbetet kan du börja öva på att hushålla utandningen i längre perioder. Mellan varje period låter du luft flöda in genom munnen med hjälp av automatiserad inandning. Prova att successivt utöka sss-perioden (utandningen). Först räknar du till 4, sedan till 8, 12, 16 osv. Alternativt kan du ta tid på dig själv med ett tidur och se hur förmågan att hushålla med utluften successivt ökar i takt med att du övar vid upprepade tillfällen. 

Du kan varva andningsövningarna ovan med att sjunga fraser i en sång som går långsamt. Nästa steg blir att utvidga beteendet till större sångpartier, till hela sånger och till allt fler sånger. Arbeta med sånger som du text- och melodimässigt behärskar. Och ge inte upp: det kan ta tid. Andningsarbetet är något som också mycket erfarna sångare ständigt måste återvända till för att hålla vid liv. 

                Utluft och tal-lika fraser

En poäng med det andningsmönster som har beskrivits under den här delsidan om andning är att detta slags automatiserad andning tar in lika mycket luft som den gör av med. Ju längre fraser desto mer luft och vice versa. Men det kan ändå kännas svårt - åtminstone i en början - att hantera detta samtidigt som du ska sjunga en text och förmedla ett innehåll. Att få utluften att räcka till så länge du behöver.

Därför kan det vara bra att samtidigt arbeta med fraserna som sådana. Om du tänker dig att du skulle sjunga alla orden i en fras med samma utdragenhet, ord för ord, stavelse för stavelse som i en lång kedja där ingen länk fick glänsa mer än någon annan. Det skulle vara svårt att få utluften att räcka.

Metoden är att göra skillnad mellan större och mindre länkar; att inte behandla alla ord på samma sätt. Viktiga ord får mer utrymme: utdragna toner, hörbara stavelser, mer markerat ljud etc. Mindre viktiga hastas över, får snabbare uttal, sammandragna stavelser, mindre markerat ljud. Detta betyder inte att du sluddrar, men du rör dig långsammare respektive snabbare över olika ord. Förutom vad detta betyder för interpretationen innebär det också att du hushållar bättre med utluften. Det blir en dynamik som gör att luften (tillsammans med annan teknik, se vidare nedan under hållning) räcker genom hela frasen.

     Centrala ord bär på målinformationen

I tal är det just så som språket fungerar: som en växling mellan mer och mindre viktiga ord markerat genom hörbarhet, utdragenhet etc. När man ser utskrifter av inspelat tal är det tydligt att olika ord med sådana medel ges olika tyngd; och också tydligt hur detta hänger samman med hur centrala orden är i sammanhanget.

De centrala orden är bärare av målinformationen, det man verkligen vill lyfta fram i berättelsen. Det kan vara beskrivningar, känslor, uppmaningar etc. I meningen nedan (från jazzstandarden I thought about you) är det a train som bär på målinformationen. Det är där som betoningen ligger och det är den delen av frasen som därför uttalas mest utdraget; just som uttryck för att det är den viktigaste delen av meningen.

                            I took a trip on a train

Om du nu tänker dig att du rusar över de övriga orden (I took a trip) bidrar det till att nyckeldelen av frasen, målordet, kommer i fokus samtidigt som det också medverkar till att du hushållar med andningen. Så ser det ut i tal och så kan du också styra det till att bli när du sjunger.

Öva på enskilda sångfraser och utöka successivt frasantalet när det känns bra. I takt med att det blir fler fraser och större helheter blir det tydligt att det här inte bara är en fråga om att skapa förutsättningar för effektiv andning. Olika fraser är helt enkelt mer eller viktiga i förhållande till varandra och får därför som helheter mer eller mindre utrymme i sångberättelsen. Vissa fraser är nyckelfraser - målfraser - I berättelsen. Läs mer om detta under fliken interpretation.

Länkar om andningsteknik: in- och utandning

På Internet finns det många tutorials om andningsteknik vid sång. Några som jag tycker har varit användbara är klippen nedan. De förklarar konkret och med humor (de två första) hur andning fungerar och vad man kan göra för att hitta in i  en bra andning när man sjunger.